Igår kunde jag inte skriva något eftersom det mitt under matlagningen blev det strömavbrott. Inte på grund av nåt svaj på ledningen utan för att familjen Mushi var tvungen att köpa mer elkrediter för just vårt hus. Själva hade de el. Elen kom inte tillbaka förrän tre timmar senare. Då hade jag och I redan hunnit gå och lägga oss (kl 20 bestämde vi oss att det var läggdags). Annars igår så for jag, I och Gervase till marknaden i Mwenge för att kolla efter behållare till min biogasanläggning. Vi tror att vi har kommit fram till en ide nu. Jag och Gervase skulle träffas i labbet kl nio imorse. Men inte dök det upp någon Gervase så vid kvart över 10 gick jag över till Williams kontor. Han var inte heller där, så jag gick tillbaka och hängde med I i labbet och så dök han upp. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till W’s kontor, han var inte där men vi mötte honom på vägen tillbaka. Nu faller det sig så oturligt att Gervase är strängt upptagen idag och imorgon för att kunna lämna in sitt arbete på fredag, så han kan inte hjälpa mig att handla de saker jag behöver till att sätta upp mitt experiment. Så vi måste åka på fredag, lördag. Vilket förstör mina och Is Bagamoyo-planer. Aja, förhoppningsvis kan vi åka till stranden på söndag. Eftersom jag inte har så mycket att göra tyckte William att jag ska börja skriva VAD jag hade tänkt att göra. Vilket han naturligtvis har rätt i att jag borde göra. Ska ta tag i det imorgon då jag inte har så mycket för mig. Jag vågar inte åka till stranden själv och I måste labba. Frågade Nancy om mitt visumproblem. Men hon skulle luska lite och så trodde hon inte att det skulle bli några problem, skulle skicka med mig lite papper när jag åker till antagligen deras immigrationsverk. Jag är ju här av en annan anledning än turism (då det tydligen kan vara ganska svårt att förlänga sitt visum), samt att jag har en hemresebiljett tre veckor senare som jag inte tänker missa för allt i världen. Visumproblemet, innan jag pratat med Nancy och att jag kanske måste spendera mina helger på labbet gjorde att jag var tvungen att gråta lite på labbet hos I. Jag vill ju också kunna åka och se saker, och jag är ju inte lika modig som I att jag åker omkring själv glatt i en daladala.

Jag och I har bestämt oss för att ha en gemensam plånbok där vi betalar vår mat och resor för det har blivit en sådan jobbig räkneexercis att se vad vi är skyldiga varandra hit och dit. Vi for till Mlimani city efter skolan och inhandla en varsin mycket dyr sak – yogamatta. För att kunna fortsätta vår träning och slippa ligga och kravla på det äckliga golvet.

Just det glömde att berätta att igår när vi skulle gå hem så skulle vi prova den där genvägen som Nancy pekat ut mellan skolan och vårt hem. Det var bara det att vi svängde höger istället för vänster vid ett ställer. Vi hamnade mitt ute i ingenting (mer ingenting än där vi bor) och fick fråga oss tillbaka. Vår färd som skulle ha tagit ungefär 20 minuter tog en timma och detta precis under 12-solen. Skämshatt på det.

För övrig vägen till vårt hus är så jäkliga dålig. Inte ens tanzanianerna tycker det är ok. Då ska ni veta att det är dåligt!

Swahili-lektionerna går fram och det nöts för fulla muggar!