Ida och jag ansökte om visum samtidigt i Sverige. Idas visum går ut när vi åker hem. Hannas visum går ut tre veckor för tidigt så jag måste ansöka om ett förbannat uppehållstillstånd för de sista tre veckorna och punga ut med mer. Har försökt söka lite på nätet och tror att det kommer landa på $120 minst. Då har jag redan betalt 500 kr i Sverige för visumet. Hade kunnat haft mycket roligare för dom pengarna. Nu måste jag bara fixa fram lite papper från skolan som säger att jag är student, skriva ut CV och fixa sex fotografier av mig själv.

Min ”käre” handledare satt i labbet idag och arbetade och spelade kristen musik. Tanzaniansk kristen musik är inte det bästa på den här jorden. Det låter som en blandning mellan julmusik, dansband och gospel. William (handledaren), eller ursäkta Dr. William, hade dessutom valt låtar med extra mycket syntorgel. Huwah! Försökte prata lite med honom, han är ju trots allt min handledare och det går ju inte jättebra för mig, och så behöver jag ju hjälp med papper till uppehållstillståndet, planera mitt experiment efter safari-ledigheten osv osv. Han hade typ inte tid med mig eftersom han är ansvarig för inskrivning av betyg eller jag vet inte riktigt vad men nåting administrativt med slutbetyg och registrering av tentaresultat jadajadajada. Så det blev inte så givande möte. Men jag försökte iallafall. Vi är inte överdrivet förtjusta i varandra. Så därför planerar jag att ta fortsatt planering av experiment i egna händer. Kolla med Minsa att hon tycker att det ser bra ut och sen bara uppdatera honom. Jag ska inte behöva lida för att han har tagit sig vatten över huvudet.

Provade att göra gasuppsamlare av dunken jag köpte igår. Täljde lite på stoppers och försökte fixa. Men det gick inte alls bra. Det läckte som ett såll. Snodde två 2 liters glasflaskor från, ett förhoppningsvis, övergivet experiment. Ah tänkt om man hade såna som var lite större. Så fint det hade varit. Ser fram emot morgondagen. Då ska jag ju få låna Tinsas gas-analyserare, är det inte så coolt?

Ida och jag orkade inte göra nån middag. Så vad gör man? Jo, man kanske provar den lokala puben 100 meter bort. Jag checka läget innan med mama Mushi och Selle ifall det är ok att äta där? Man vill ju inte bli stämplad om man går dit. Mama Mushi var mest orolig över att de inte skulle ha något vi skulle gilla att äta. Selle däremot att hade ett peptalk med oss innan vi gick. Vad vi skulle säga, vad vi skulle beställa. Det är så himla viktigt här att fråga hur det är med folk, hur det går på jobbet. Så vi knallade dit. Jag drog till med ett ”Habari za kasi?” (Hur går det på jobbet). Servitören såg jätteglada och Ida beställde in Chipsi mayai. Vi fick in omelett med chips i. Mycket mycket gott, vi kostade också på oss att ta oss en öl och cider till maten. Vi hade mycket trevligt där, det kändes lite som att vi precis kommit fram på ett charterställe, vi hade den där förväntasfulla stämningen och rytmisk musik á la Karibien-style strömmade ur högtalarna. Vi kunde inte låta bli att fascineras över tanzanianernas ovana att ha både musik OCH tv:n på samtidigt. Vi är mycket nöjda med vår visit på Makongo Resort, och vi kommer helt klart gå dit igen (nu har vi redan varit där en söndags em, men det var ett tag sen och då kände vi oss mest uttittade). Det är för övrig ganska mysigt att gå ut på kvällen där småbodarna har små oljelampor tända. Makongo har sin charm...

Ett av mina myrexperiment. Låta småmyrorna krypa in i en ciderflaska över natten och sen täppa till med en papperstuss. Visste ni att efter tag så luckras typ myrorna upp och så återstår bara huvudet som en prick. Det är typ ett par hundra myror i den där flaskan. Synd bara för myrorna att de inte kunde läsa varningsetiketten om att alkohol kan allvarligt skada din hälsa...

Jobbar man med hönsgödsel kan ens blogg knappast bli komplett utan en bild på en stilig tupp!