Imorse sådär vid sju-tiden på morgonen ropar Dr Mushi genom fönstret i vanlig ordning och undrar hur det är. Jorå det är bra svarar jag, jag ska ju till skolan. Dr Mushi erbjuder skjuts ner till skolan men jag nekar ödmjukast eftersom vi inte ens ätit frukost. Intressant tid att komma och ropa genom fönstret, eftersom om jag hade varit sjuk hade jag väl antagligt legat och sovit. En halvtimma senare ungefär ringer Nancy och undrar hur jag mår. Hon ber så mycket om ursäkt för att hon inte har varit förbi och hälsat på mig (vilket jag personligen tycker snarare är bra), och så säger hon att jag som varit sjuk ska minsann inte gå till skolan utan hon ska hämta upp mig och Ida och skjutsa ned oss. I bilen lite senare berättar Nancy att hon har bett för mig de här dagarna. Kanske blev lite räddning då till min förtappade själ.

I skolan var det rutinarbete igen med att mäta vattenmängder hit och dit. En väldigt stor snigel har satt sig på en av mina reaktorer. Stor är bara förnamnet, jag har aldrig sett en sån stor snigel förut i mitt liv, kanske välter eller bär bort mina experiment. Ammonium-grejen som jag fifflat med så många dagar (innan jag blev sjuk) och fortfarande inte har fått det att fungera gjorde mig väldigt frustrerad så jag gick och frågade lab-teknikern Rama om hjälp som frågad lab-chefen som på sitt lokomotiv-aktiga sätt att föra sig ordna upp Hannas röra. Bort med test-kitet jag haft med mig från Sverige (”olagligt” medförd på planet och allt) och fram med deras kit. Jaja, bara fyra-fem dagars arbete som hade kunnat sparats.

William var förbi labbet. Han har också haft malaria, och han liksom jag var på sista dagen med medicin. Men jag såg bra mycket kryare ut än han. Men så har han inget profylax i kroppen samt så har han tydligen jobbat även när han varit sjuk, då jag har legat hemma och tyckt synd om mig själv. Då kan jag också passa på att klargöra att jag INTE har haft tre malariasorter som jag först trodde utan EN, men jag har fått en trea i malaria. Ungefär så är det flesta får 2-4 i malaria när de söker vård och får då medicin med sig att ta hemma. Har man över fyra så är det inläggning på sjukhus. Tre, som i mitt fall, innebär att tre av 100 blodkroppar är infekterade med malaria. Nancy tyckte att en trea var rätt mycket för stackars mig. Malaria har börjat avdramatiserats för mig. De flesta räknar med att få malaria tre-fyra gånger om året, typ som vi får förkylningar, och söker man bara vård så får man märker att man börjar bli sjuk så är det inte så farligt. Förutom att det är jäkligt jobbigt att vara sjuk. Däremot tillskillnad från en tanzanian så äter jag malariaprofylax vilket innebär att jag inte blir lika sjuk och att det krävs mycket mer parasiter för att göra mig, och vissa är jag helt vaccinerad emot (dock så finns problemet med resistens här).

Idag har vi köpt en massa god frukt. Ananas, mango, vattenmelon, papaya och bananer. Ananasen var nog den godaste jag ätit. Allt var så gott... (ok då mangon får bara godkänt, de är lite sura fortfarande, säsongen är inte helt kommen än)

"Lillsnigeln", dunkarna är 5 liter...