Igår precis när jag hade börjat somna kom värsta smällen. Min första tanke var att nån slängt in något bombliknande inpå gården. Det var det inte, utan det var en idiot som kört in i muren som omgärdar vårt och familjen Mushis hus. Ett gigantiskt hål i muren blev det. Jag och Ida tyckte det var bästa att hålla låg profil så vi gick och la oss. Svårt att somna med alla diskussioner som pågick utanför huset och sen började dom bygga igen hålet i muren med plåt. Dagen efter när vi pratade med mama Mushi fick vi reda på att det var en full man som kört in i muren försökt smita, men eftersom bilen blev så trasig av kraschen så kom han inte så långt så de fick tag på honom. Med tanke på hur stort hålet är så måste han haft bra fart för att lyckas med ha sönder en mur. Riktig idiot med tanke på hur dålig vägen är utanför vårt hus. Den främsta anledningen till att inte gå ut när det ha blivit mörkt, folk som kör som idioter, har dåliga lyktor och inte ser något. Han hade tur killen att tegelstenarna föll in i trädgården och inte på bilen för då hade han nog inte levt nu. Men som mama Mushi sa, förargligt det som hänt med det var för väl att ingen kom till skada. Resten av natten kunde jag inte sova en blund. Lariam-tabletterna (malariaprofylaxet) gör att jag får märkliga fantasier på kvällen kopplade till ljud jag hör. Så efter olyckan så fick jag för mig att folk var på väg in för att råna oss, och minst ljud bekräftade min inbillning. Sen fick jag för mig att nån tog ner plåten när en lastbil for förbi och därför var på väg in. Funderade på att sova med kniv, men när jag var så rädd att jag inte visste vad jag skulle ta mig till så gick jag till Ida. Ida övertygade mig om att det var bara hjärnan som spelade mig ett spratt, att jag var säker i ett hus med två dörrar in och galler framför huset och att det inte var någon på gården så började jag inse att det var nog sant. Vid halv fyra och tupparna började gala kunde jag slumra till lite lätt. Jag lyssnade på Idas fläkt och försökte strunta i allt annat.

De här nattliga rädslorna jag har måste jag försöka komma över. Natten som katterna slogs låg jag ju och var rädd för att de skulle ta sig in och attackera mig. Natten då det helt plötsligt inte var några ljud alls, när man inte ens hörde syrsorna jaa då var det också jätteläskigt för då fick jag för mig att då måste det absolut vara något fel. Blir oftast inte lugn förrän jag kan höra tupparna och då får man panik över att man måste upp snart och att man inte sovit något.

muren innan smällen

efter smällen, men nymurad. hann inte ta ngt kort på morgonen innan de hunnit laga.

En bonus till Joel i Uganda. Hur kunde swahili-boken veta att du är där?!