Dag 46 – skolans snackis eller vägen till en tanzanians hjärta

Att två flätade mzungo-huvuden kunde skapa så mycket uppmärksamhet. Vem har inte kommenterat våra flätor. Dagen började med att mama Mushi tyckte vi var fina och sen skrek hon efter oss att hennes pappa, den gamle gubben gillade våra flätor. Sen har det bara fortsatt städerskorna har kommit springande när de hört nyheten om de flätade vitingarna, folk som kommer fram om känner, säger att de gillar våra flätor. Nancy kunde inte hålla tillbaka sin förtjusning utan skrek lite glatt när hon såg oss. Fred sa att vi såg bra ut, som Alicia Keys eller fotomodell. Tar det som att Ida är Alicia Keys (det är faktiskt lite likt) och jag är fotomodellen. Så mycket uppmärksamhet för flätor. Det här var helt klart vägen till tanzanianernas hjärta. Men det var tur att vi inte gjorde flätorna innan vi vant oss vid uppmärksamhet, för brukar vi få uppmärksamhet i vanliga fall så har det helt klart höjts ett rejält snäpp.

 

Trodde William försökte ta igen som handledare, men det var ju fel för han hade typ glömt bort att vi skulle träffas idag och diskutera lite resultat. Men icke. Så bra att jag ”stressade” igår för att göra klart kurvorna till idag.

 

När vi kom till labbet idag så var stod labbet på vädring och ingen var där. Gissa varför? Hehe för mina provor som hade varit i ugnen över natten hade tydligen spridit en ”underbar” doft. Sen kom Rama och sprutade lite doftspray. Jaja vad gör man inte för vetenskapen.

 

Var till sjukhuset idag och kollade upp att malarian var borta. Det var den. Fick dock en liten bastning av läkaren för att jag har väntat med att kolla upp det. Däremot så hade den schweiziska tjejen malaria, men bara en etta.

 

När vi kom hem idag så var det psalmmöte i trädgården medan mosken brevid sjöng en man och en barnkör till rytmerna av trummorna. Måste säga att mosken vann, sångtävlingen. Själv när jag började sjunga så började hunden yla. Just snyggt.

 

Börjar komma på riktig semesterhumör. Ida tycker jag är lite konstig så hon säger till alla att jag som typisk svensk börjar leva upp inför semestern, pratar mer och studsar runt.

 

Höll på att glömma. Såg en kille idag som liknade han som var in och snodde Iphonen så jag sa det till Mr Ndimbo som förstod vem jag menade eftersom han också tyckt att den killen verkat mysko. Han har ju en t-shirt som dom som städar och gör andra sysslor har, men han brukar normalt sett inte arbeta i närheten av labbet. Så precis innan vi skulle gå för dagen så drog Mr Ndimbo in den killen och två andra killar för att höra vad dom haft för sig i måndags samtidigt som jag skulle tjuvkika lite. Tyckte allt var mycket obehagligt för jag vill ju inte peka ut nån oskyldig. För hur säker kan jag vara att jag minns rätt. Om jag pekar ut fel kille vill jag ju heller inte bli stämplad av alla arbetarna att jag är mzungon som sätter dit folk. Men han hade helt klart betett sig mystiskt och uppgav konstiga uppgifter. Mr Ndimbo skulle ta hjälp av polisen imorgon, eftersom dom har ”metoder som får människor att prata”... Nästa gång jag blir vittne till något tänker jag inte göra min plikt. Känns ju som det är mest obehag.


Om man ska åka på safari och betala i cash så behöver man ta ut en hel del pengar. Det här är över 1 miljon. Jag är miljonär, prisa den konstiga valutan.

 


Kommentarer


Namn:
Stammis?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:


Synpunkt, fundering och reflektion:

Trackback
RSS 2.0