Vad är det med mig som gör att så många vakter tigger pengar av mig? Imorse när jag vandrade från Research site hör jag ”Hey sister, I want to talk with you!”. Trodde i min enfald att något allvarligt som hade hänt, men nä, då ska dom som vanligt ha pengar av mig. Ida däremot vill dom vara vän med, så vad i min uppenbarelse drar till sig detta tiggeri? Ser jag rik ut, eller kanske för snäll? Nåt märkligt är det iallafall.

Toaletten vid labsalen är lite speciell att gå på. Damernas (har av helt naturliga anledningar aldrig besökt herrarnas) består av två toaletter varav den ena har en dörr som inte går att stänga och den andra har ingen dörr. Spola gör man om det går annars får man ta en skopa vatten från en stor hink som står vid dörren. Golvet är alltid konstant blöt. Det finns ingen lampa så man får göra allt i mörker, eller om ögonen vant sig i dunkel. Dessutom ligger toaletten precis utanför fikarummet och jag lovar er man hör vad man gör på toaletten, så ett toalettbesök innebär att hitta i mörker, försöka undvika att nuda saker och inte skvala för mycket så man vågar gå ut och förbi alla människor som sitter och fikar.

Jag var med om en för mig lite olustigare händelse idag. Som jag berättade igår så blev labchefen bestulen på sin Iphone. Vakterna hade idag tagit fast en kille som de misstänkte var den skyldige så därför kom labchefen och frågade mig om jag kunde komma och glutta lite på kille och säga ja eller nej, eftersom jag nog hade sett den skyldige igår. Så jag följde med bort till en vakthydda där en tanig typ 12-årig kille satt och darrade på golvet, inte långt från tårarna. Tyckte inte alls det liknade killen igår, så jag sa nej. En av vakterna gav killen en örfil när pojken blev lite uppstudsig över mitt svar. Jag tror inte det var just den här pojken som tog mobilen, men han var nog inte helt oskyldig ändå, eftersom han hade uppgett att han gick på grundskolan som ligger på campus-området men han kunde inte namnge någon av lärarna där. Tror alla blev lite besvikna när jag sa nej, dom ville så gärna hitta en skyldig. Jag blir också lite förvirrad så här i efterhand, tänk om jag mindes fel... Labchefen, Mr Ndimbo, är en skön lirare. Trots att han har blivit bestulen går han runt och trallar. När vi gick tillbaka från vakthyddan till labbet så pratade han ena stunden allvarligt om vidden att hitta den skyldige och i nästan stund snackar han glatt om gödsling och illaluktande gödsel. Senare på dagen när jag står och lyssnar på Nancy och inte hör att han pratar med mig så kastar han en papperstuss på mig för att påkalla min uppmärksamhet. Och då vill han bara kolla om jag har ätit lunch eller inte. Den här mannen är säkert närmare 50.

Minsa gillade för övrigt de förbättringar jag har tänkt att göra med mitt projekt. Däremot ska jag inte lägga till mer slam.

Man kan kalla Ida och mig för daladalaprinsessor. Vi fixar biffen trots trafikstockningar, tar genvägar för att komma på rätt buss men slippa köerna, hoppar av innan busshållplatsen för att vi stått stilla för länge. Äh, vi är ju som infödda här. Däremot att ta sig in genom fönster har vi inte kommit till än, eller alla-på-en-gång-tränga-sig-in-bussen.

Dom börjar lära sig nu att Ida och jag ska ha kaffe på eftermiddagen (när ingen annan skulle ens fundera på kaffe), men dom är fortfarande chockade över att vi inte använder socker. Städerskan, Sue, sa förresten att jag hade fina kläder på mig idag J.

Det här med att lista ut ålder går långsamt framåt. Tjuvgluttade på Minsas passkopia på hennes kontor och såg att hon var född 1977, lyckades lura ut att Fred är 28, men hur gammal Rama är fortfarande den stora gåtan. Ska vi nånsin våga fråga?