Följande text kan innehålla ofullständiga meningar och konstig grammatik på grund av extrem trötthet, läsning sker därför på egen risk.

Natten till idag var märklig så märklig. Vi gick ju och la oss till strömavbrott så vi somnade utan fläkt. Jag kan berätta att utan fläkt är det varmt att försöka somna i sin säng inuti myggnätet. Vaknade upp så där vid halv två, mycket vilsen, inser att man kanske ska gå på den där toaletten iallafall. Man vill inte gå på toaletten mitt i natten för det är lite av ett projekt. Man måste tråckla sig ur myggnätet, detta i vetskapen att man då också måste fixa till det innan man lägger sig igen. Man måste få fram en ficklampa för att kunna hitta vägen till toaletten. Iallafall så bestämmer jag mig för att det här projektet är helt klart värt för annars skulle jag aldrig kunna somna om igen, eftersom fläkten fortfarande inte verkade vara igång. Stapplar upp och inser att det lyser i köket men svagt. Strömmen har då tydligen kommit tillbaka men bara delvis. Så fläkten var tydligen på men snurrade så långsamt att det inte märktes in till mig bakom myggnät. Det var en förjäklig natt. Sov dåligt, det var varmt, det blev konstigt med den svaga strömmen. Mosken som skrek vid femtiden. Detta satte sina spår på resten av dagen för Ida och jag var så trötta och trötta. Vi spårade i slutet av dagen på labbet, men det var iallafall roligt. Man blir så konstig när man är trött och man har lätt för att skratta.

Trots tröttheten vågade jag mig på att själv åka in till centrum på förmiddagen och avlägga ett besök på Immigration office. Intressant upplevelse när jag väl hittade byggnaden. Det var fullt med människor, jag har fortfarande ingen aning om hur kösystemet fungerade. Efter att ha stått och sett dum ut bestämde jag mig för att fråga i en slumpvist vald lucka. Satsade på ”VISA och Passport (a & (b” och blev pekad åt luckan till höger där en man i kaftan-liknande klädsel samtidigt sulade in världens hög med papper och pass. Men han pekade snällt att jag kunde gå före om jag ville. Försökte få fram att  jag ville ha ett uppehållstillstånd klass c. Mannen i luckan såg frågande ut, men som tur var så kom den västerländska mannen som stod där och hängde, till undsättning, genom att snabbt och vant säga det jag ville ha på swahili. Så jag fick mina papper och kunde sätta mig på en daladala och sova fint vägen tillbaka. Försökt hitta människor med auktoritet på skolan som kan stämpla men nej, däremot lyckades jag fixa passfoton på mig själv. Ser galen och arg ut, men äsch.

När jag var inne hos sekreterarens kontor och kopierade uppehållsansökan-pappret såg jag att William tittade in. Han ryggade till när han såg mig och vände sedan snabbt i dörren och gick. Just snyggt av en handledare att vara rädd för lilla mig. Tur för honom kom han sen till labbet för att iallafall göra ett försök att vara en handledare. Efter att ha beklagat sig i fem minuter över hur mycket han har att göra så kunde jag få en tid hos honom på onsdag.

Lab-chefen blev bestulen på sin Iphone idag på labbet. Och jag såg nog killen som tog den. För Rama (labassistenten) och jag beskrev exakt samma kille. Det är så många som springer på labbet så man reagerar inte när nån kikar in som killen gjorde.

Mycket hände idag, sprutade ju hydroxid-lösning på mig själv på morgonen också, men vi har ta mig tusan fortfarande inte vågat fråga Rama hur gammal han är.

Hipp hurra till bror på sin stora bemärkelsedag!!!!!!!!!!!!

Alltid bra att spara på uppdruckna vattenflaskor. Man vet aldrig när de kan komma att behövas i ett experimetn..

Jag gjorde det igen! Matchade kläderna till pH-stripsen.