Söndag är en dag för kyrkan i Tanzania, men förtappade människor som jag och Ida är söndag snarare en dag för stranden. En och en halv timma efter att vi lämnade hemmet, och då var vi förbi mina experiment och mätta vattenvolymer också, slängde vi oss på solstolarna. Vi hade lite tur i oturen och var tvungen att betala för söndagserbjudandet som dom hade på White Sands hotel. Vi var nämligen tvugna att betala för paketet – solstol och buffe. Buffen visade sig vara väldigt god och det fanns mycket vegetariskt att välja på. Det godaste på min tallrik var dock grillspettet. Jag har inte ätit nötkött sen mitten av september ungefär, så detta vällagade grillspett var ett himmelrike för mina smaklökar. Tyvärr kan jag inte riktigt inta samma mängder mat som i Sverige, så jag kunde inte riktigt göra mig rättfärdig på den där buffen. Men jag lyckades pressa i mig lite efterrätt också. Även om fruktsalladen faktiskt inte var så god som den jag brukar äta i mitt hus uppe på Makongo KK [kaykay]. Det var en lat dag i solen, med en del underhållning. Eftersom det var söndag så  hade de ett band som lirade och sen kom det en grupp akrobater som dansade och utförde konster. Det roliga med bandet var att när jag och Ida skulle gå förbi för att äta så sa ena killen ”Ey mzungos, mambo?” (Hey viting, läget?) och trodde att han kunde göra med oss. Men Ida svarade ”Poa!” (lugnt/coolt), och jag drog till med ett ”Habari za kasi?” (hur går det på jobbet?). Ha! Chockad kunde han bli för att vi svängde på swahili så både han och några andra i bandet svarade väldigt glatt att livet var bra.

Från hotellet till daladalan tog vi en bajaj, halvvägs hoppar ett finklätt par också på. Och fy tusan vad dom luktade gott. Jag satt och sniffade och njöt av nyduschade och rena människor. På vägen fick vi dessutom se en märklig syn. En maasai kom cyklade på en väldigt modern cykel. Där cyklade han med sina tygstycken fladdrande bakom sig, som om inget hade hänt. Det blir så konstigt när någon så tradionellt klädd sitter på något så modernt. I daladalan satt jag brevid en mamma med en liten son. Han var väldigt blyg för mig. Tittade på mig och sen gömde han sig generat i sin mammas knä, och så tittade han och så gömde han sig osv. Jag log mitt bredaste leende och så blev han ännu mer generad. Den där konstiga vitingen...

Hemma så tog vi oss en snabbdusch och sen begav vi oss hem till Nancy för en liten fika. Vi hade först tänkt att ta på oss kanga, men så fick jag för mig att dom kanske var söndagsfina fortfarande efter kyrkan. Men vem sitter på sin veranda med bara ett tygstycke lindat runt överkroppen om inte Nancy. Så vi hade gott kunnat ta på oss kangas. Vi skulle komma över på en liten fika. Tror ni att den var liten? Först var det banangryta, ärtröra och spenatröra. Efter det fick vi äntligen kaffe men med det följde även tilltugg i form av sötare bröd som är typ friterade. Mätta som vi var efter buffen åt ändå glatt. Sen satt vi där på verandan tills myggen började äta på mig, då blev jag inskickad och satt ensam i en fotölj tills Ida också kom in, och sedan också Nancys yngsta son, Tanzanias störste man. 23 år men så stor så stor och en brummande stämma. Så vi satt i deras vardagsrum och kollade på TV, snackade och bara hängde. Ni anar inte vad skönt det var att få sitta i ett hemtrevlig hem, slötitta på TV och bara hänga. Hänga, så underskattat. Nancys yngste son, som vi inte riktigt vet namnet på, pratar bra engelska till skillnad från kusinen som också verkar bo där. Man fattar inte ett jota när kusinen pratar. Sonen däremot pratar bra engelska, enda problemet är dock att han har så brummande röst att det är det som gör det svårt att höra vad han säger.

Kyrkan är verkligen en viktig del i tanzanianernas liv. De går inte ut och träffar folk som man gör i Sverige så veckans stora sociala aktivitet är kyrkan. Det är där man träffas och snackar skit eller hur man nu socialiserar på tanzanianskt vis. Vi ska på följa med Nancy nån söndag. Det ska bli väldigt intressant.

I natt vaknade jag förresten halv två på natten och var klarvaken, tyckte verkligen att det var färdigsovit. Men lyckades efter ett tag somna om för att vid fem väckas av mosken. I vanliga fall brukar man bara somna om men imorse malde böneutroparen på, och det var inget vanliga hummande utan ett långt seriöst prat. Och han forsatte och fortsatte och ville aldrig sluta. Antingen måste nåt allvarligt ha hänt i deras muslimska församling så ett förmanande tal behövdes, eller så var det en ny imam som behövde sina 15 minutes of fame och därför aldrig vile sluta. Störa stackars vitingarna sådär en söndagsmorgon...

Förresten nr 2 så har vi inte, vad jag kan minnas iallafall, haft något strömavbrott hemma den här veckan. Vilket jag hoppas, peppar peppar ta i trä, fortsätter. Tidigare veckan var det mer regen än undantag att vi hade strömavbrott vid halv åtta på kvällen, och ibland även på morgonen. Fint nu gick strömmen, bara för att man hade skrivit sådär. Lämpligtvis satt jag också på toan med konstig mage. Mycket lämpligt att göra sina toalettbestyr i totalmörker...

Så jobbigt jag har det...

Stranden

Poolen

Buffe-mat, kött och potatis smakar väldigt gott när det var längesen man åt det senast...

Jag på stranden... man blir för jäkla dålig på bild så det är pinsamt att man knappt vågar visa, än mindre om man vågar visa sig utanför dörren om det är så här man ser ut...