Läste på SVD’s hemsida idag om ”Organhandlens offer” (inte ens rätt kunde de stava rubriken). Självklart är det mycket synd om de stackars moldaverna som blivit offer för en mycket hänsynslös och rå behandling. Just därför vill jag uttrycka lite tankar om varför det borde vara legalt med organförsäljning. 

I den här världen lever det tokigt många människor på existensminimum och med ständig hunger, samtidigt lever det ett stort antal människor med stora plågor och trasiga organ. Det går att läsa på SVD’s hemsida att ”I USA var det förra året 7000 patienter som avled medan de väntade på ett organ. 100 000 står i kö. I Sverige ökar antalet patienter som dialysbehandlas eller får en njurtransplantation med 4,5 procent om året. Förra året var det 379 svenskar som fick en ny njure. Och fortfarande är det ett stort gap mellan tillgång och behov.

Världshälsoorganisationen WHO räknar med att bara en av tio som behöver en ny njure verkligen får en transplantation. 2005 utfördes världen över 66 000 njurtransplanationer – men 594 000 blev enligt WHO alltså utan räddande organ.”

I detta undrar jag var det moraliska ligger i att inte legalisera organhandeln? Var i ligger det moraliska i att inte hjälpa de fattiga med pengar och de lidande med nya organ? En legalisering skulle kunna innebär att illegal handel med många offer som följd kan undvikas, eller i alla fall minskas. Vid en legalisering kan dessa operationer utföras på institutioner godkända och kontrollerade av stat. En sådan institution skulle kunna förhindra exploatering av organ och människor. Jag tror inte att organhandeln är det bästa alternativet som finns att hjälpa fattiga, absolut inte, men jag ser det ändå som en utväg som skulle kunna hjälpa många människor. För så länge människor gör det av fri vilja ser jag inget fel i att tjäna pengar på sin egen kropp genom att rädda ett annat liv. Man kan leva utan en njure, bit av sin lever eller tappas på blod utan att kroppen behöver påverkas nämnvärt, så länge det görs av specialister. Det görs det inte just nu när det är illegalt, för just nu tar man inte hänsyn till donatorn på något sätt. Donatorn har förringats till en slit- och slängperson. Vilket går emot de flesta etiska teorier.

För egentligen vad är det för skillnad på en far som donerar sin njure till sin sjuka dotter än en far som säljer sin njure för att ge sin dotter ett bättre liv?