Jag vet, jag har varit dålig på att uppdatera de senaste dagarna. Men i tisdags kom vi hem sen och igår var det public holiday pga independece day (uhuru) vilket var lika med bakar-dag. Så det får bli lite utvalda godbitar från allt som har hänt de senaste dagarna.

I tisdags blev vi väldigt sena från labbet, eller vi hade egentligt tänkt gå hem ganska tidigt men livliga och intressanta diskussioner gjorde att vi inte gick från skolan förrän vid halv åtta. Det är väldigt svårt att komma på daladalan vid den här tiden på dygnet, eller huvudtaget när det är ”rusningstrafik”. Vi stod där ett bra tag i mörkret, kollandes på blixtrar som lös upp himlen, såg den ena överfulla daladalan efter den andra åka förbi oss. Men som alltid när vi ska ta oss hem löser sig allt på något magiskt vis. Vad kommer om inte en riktigt sjörövarbuss. Sjörövarbuss i den mening att det inte var nån riktig ”erkänd” daladala, inga ”officiella” konduktörer och började ta på människor först vid Ardhi (vår ”busshållplats”). Det verkade som att det började köra lite på känn. Antagligen varit en skolbuss innan och så bestämde de sig för att tjäna lite extra pengar. Hur som vi kom hem och fick sitta bekvämt utan att trängas.

Jag är väldigt bra på att inte bli hysterisk av djur. Det är ok att vi har myror i köket och på toan, man sprutar lite ibland men det är mest att gilla läget. Jag kan valla ut gigantiska skalbaggar ur huset när de inte hittar ut, eller ta hand om spindlar, eller beundra ödlorna. Men kackerlackorna klarar jag inte av. Igår när jag satt bekvämt i min säng och läste vad ser jag inte då i ögonvrån springa förbi om inte en stor kackerlacka. Han springer ut ur rummet så jag ropar till Ida som kommer springande med insektsgiftet i högsta hugg. Han dog. Men sen när jag skulle somna så började jag tänka på att det kanske springer nån stor kackerlacka under sängen och jag är säker på att jag hörde kackerlacks-skrik (för det var inte syrsorna så det kan bara vara kackerlacka). Och vad hittar jag inte under sängen imorse om inte en stor kackerlacka på rygg. Tror först att han är död men så börjar han sprattla så Ida, nyutkommen från duschen får gasa ihjäl den med insektsgift. Ida är inte så nervös för kackerlackorna hon blir mer nervös av mina ”IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIhhhhh”:n som jag utstöter av rädsla när jag ser dom där äckliga sakerna. Vi låter tydligen ganska lika jag och kackerlackorna...

Det är lite intressant för jag och Ida mumsar glatt i oss spenaten i skolan och dricker glatt den goda juicen. Men så visar det sig att Fred, tanzanian och allt, inte äter spenaten i skolan för de har odlats på flodbanker som är kraftigt förorenade och Nancy säger att vi bara får handla spenat från nån viss flodbank. Fred skrämde upp mig rejält genom att säga att det finns all möjlig ohyra på dem och nematoder och annat skit. Förklarar varför magen är ständigt ur lag. Men nu har jag ätit det så länge så jag kan lika gärna fortsätta. Det är ju gott. Annette var också förvånad att vi åt spenaten för det är ju samma läge i Uganda. Och hon är också förvånad att vi glatt dricker juicen för den ska tydligen också inte vara så hälsosam...

Igår så hade vi julbak på vår lediga dag (eller ledig och ledig vi var fortfarand i skolan runt en timma för att fixa med mina reaktorer och sen lite med Idas). Vi gjorde mjuk pepparkaka, kanelbullar (för vi hittade ingen saffran så vi fick lägga ner lussebullsplanerna), knäck och hemmagjord glögg. Det är ett projekt att baka på utrikiska. Man måste anpassa allt till de rådande omständigheterna i landet. Rumstemperaturen är väl en minst 15 grader varmare. Dessutom så kan man också få strömavbrott mitt under den mest kritiska delen av bullbaket. Vi hade nämligen precis gjort i ordning bullarna, jäst dem ordentligt, smörat, sockrat och kanelat och skulle precis precis skjutsa in första lasset i ugnen och vad händer om inte strömavbrott. Ok, om det är strömavbrott för att det är fel på linjen, det händer ju ganska ofta. Men nu hade vi strömavbrott för att dom hade glömt att köpa nya krediter, vilket hände för en vecka sen också. Så vi fick finna oss i att vänta i två timmar på att få ström och se våra bullar smälta bort i värmen. Bullarna blev till slut ganska bra, eller goda iallafall men de ser inte ut som kanelbullar.

Så idag hade vi Tenzing, Annette, E och en annan svensk tjej över på advents-lucia-fika. De verkade tycka mycket om vårt fika och jag tror vi lyckades skapa ganska bra svensk julstämning... Trevligt var det iallafall. Vi hade lyckats ladda ner några få svenska jullåtar som pricken över i:t.

Igår regnade det förresten från tidig morgon till förmiddag. Och sanna mina dar vad det kan regna här. Detta innebar förstås att om vår väg är dålig i vanliga fall så kan ni tänka er hur det blir nu när det förvandlas till lera istället. Lastbilar och daladalas slirade runt i backen som vi svenskar slirar runt på is hemma.

Jag och Ida gick från skolan till Mlimani city idag för att stödköpa lite saker till vårt adventsfika och vi går där på vägen då tre killar börjar säga ”Mambo” och sånt. Jag svarar lite artigt men inte mer med det, inget att slösa tid på så jag går snabbt vidare. Tror ni inte då att dom börjar ropa Hanna efter mig. Hur fasiken kunde de veta mitt namn, eller antagligen går de på Ardhi så då är det som jag sa i senaste inlägget ”alla känner apan, men apan känner ingen”, men ändå lite märkligt är det... Fast det känns ändå lite smickrande att man är lite som en kändis. Alla vet ju vem jag är :D .

Höll ju alldeles på att glömma att berätta att Tanzania måste vara huvudnästet för smörmusik, och även Uganda om man umgås med Annette. Alla gillar smörmusik. Rama har alltid på klyshig smörmusik á la Lugna favoriter på i labbet och här ska man inte bli förvånad om den coola coola killen brevid en i daladala har en riktig smörig låt som ringsignal. Pojkband måste sälja bra i det här landet, till kille som tjej...

Hemmagjord glögg

Smältande kanelbullar

Provisorisk adventsljusstake

Thomson gasellerna vill väl också fira jul?

"Julbordet" - kanelbullar, mjuk pepparkaka, äppelpaj och knäck

Julstämning