Två förkylda flickor funderade som bäst på hur man får nya krafter för att ta tag i nästa semester när måndagen grydde. Efter lite övertalning fick jag med Ida att åka in till stan så hela måndagen gick ut på att först kolla så Ida hade blivit av med malarian, check på det. Besöka immigrationsverket och få veta att jag antagligen kommer få en förlängning av visat bara jag fyller i ett papper och kopierar passet och kommer tillbaka två dagar innan visumet går ut. Efter det inhandling av färjebiljetten till Zanzibar. Återhem där de två trötta flickorna slappar inför varsin dator och varsin film, och så lite packning på det.

Tidigt tidigt tisdagmorgon tog vi dalladallan till stan. Det är riktigt mysigt att åka på morgonen precis när solen håller på att gå upp och temperaturen ute är behaglig. Färjan påstods skulle ta 1,5 h. Men trots utmärkt väderförhållande för att åka båt så tog turen 2,5 h så det är ren humbujumbu med 1,5 h. Första dagen spenderade vi i Stone town. Det är en mysig stad om man jämför med Dar es Salaam, med vindlande och trånga gångar och man kan vara säker på att gå vilse men man hittar tillbaka ganska snabbt igen. Det är mycket turistshopping som är ganska kul, men försäljarna är rätt jobbiga. Överhuvudtaget kan det bli lite småjobbigt ibland eftersom det just nu när det är lågsäsong finns fler människor som jobbar med turism än vad det finns turister på ön. Ett tag tänkte jag stämpla Zanzibar-borna som mindre trevliga än de på fastlandet, men jag tar tillbaka det efter att ha träffat människor som är precis lika trevliga och hjälpsamma som på fastlandet.

Vi hade ju blivit varnade innan att är det nåt ställe i Tanzania som är mycket muslimskt så är det just Zanzibar. Vi trodde först att alla kvinnor skulle gå i burka, men det var bara en minoritet av de kvinnor vi såg. Däremot så var jag och Ida noga med att inte visa några axlar eller knän (till skillnad från andra tursiter som jag och Ida efter vår tid i Tanzania nästan såg vulgära ut med sina smala linneband och korta korta shorts) vilket gjorde att det kändes som att vi fick lite bättre behandling. Jag ska erkänna, mot min vilja är jag full av fördomar typ att muslimska kvinnor som döljer sitt hår är kuvade kvinnor och att de ska ha fördomar gentemot mig, men jag fick lite motbevis på det på den här ön. Kvinnan t.ex. som jobbade i receptionen på hotellet där vi sov första natten, hon var riktigt vänlig och omtänksam om oss men samtidigt verkade hon inte vara en kvinna att köra med, snarare en väldigt bestämd dam.

Onsdag var det dags för ”spice tours” där vi åkte runt i en minibuss med ett gäng andra turister och smakade på olika frukter och kryddor och såg hur de växte. Sen fick vi också en väldigt god lunch. I det här sällskapet så fanns en ung israelisk dam som var av den mer framåt och pushy sättet, en äldre kvinna som var indiska men född i Kenya och bosatt i London, kvinnas son, Leo, som var urtypen till engelsman med Manchester united-tröja och grov engelsk dialekt och så en tanzaniansk kille, Abby, som kvinnan och sonen verkar ha dragit med till Zanzibar av oklar anledning, plus ett gäng andra personer. Vi hade mycket trevligt på Spice touren, men när de andra drog till en strand för att bada blev vi avsläppta vid ett vägskäl för att vänta på en annan buss typ ”shuttle bus” som skulle hämta upp oss och ta oss till de norra delen av Zanzibar. Det slutade med att vi hamnade vid Nungwi där vi fick ner priset på hotellrummet några dollar. Det var ett helt ok hotell precis vid stranden.

Torsdagen så åkte vi med på snorklingstur. Vilken dag! Man åkte per motor till en ö som heter Mnemba. Där fick vi snorkla vid ett jättefint rev. Det var som att simma i en fisksoppa med fiskar av alla möjliga färger. När vi snorklat klart så fick vi mat på en ödestrand och efter det så seglade vi tillbaka på det turkos-gröna vattnet. Zanzibar är verkligen turkost vatten och vita stränder precis som en paradisö ska vara. Tar man bara bort papasina (beach-boys som försöker sälja saker till en, allt från saker som får en flyga till månen till snorklingturer eller armband) och andra som försöker tjäna en herrans massa pengar på turister på ett otrevligt sätt så är det en dröm. Vi solnedgångsseglade också en kväll och det var himla trevligt och vackert och så åkte vi över dagen till en annan strand Kendwa.

Maten vi intog var ena dagen lyx som restaurangen över vattnet med så god men dyr mat eller den andra dagen lokalt som chipsi majai. Ena kvällen tog en kille som jobbade på båten vi seglade med på både snorkling och solnedgångsturen med oss på en vandring i byn som låg vid hotellet där vi fick smaka på en massa lokala smarrigheter. Sen slutade det med att vi satt hemma hos hans syster i hennes vardagsrum som bestod enbart av en tv och en stråmatta. På mattan sov hennes fyra barn, varav den ena försvann när han skräckslaget insåg att två vitingar var på besök. Så där fick Ida och jag sitta på mattan, med systern, de sovande barnen och killen runt oss, samtidigt som vi försökte föra något slags samtal på swahili, ok det var mest Ida som pratade.

Tillbaka i Stone town sprang vi först på den indisk-engelska kvinnan och sen när vi vandrade runt så stannar en bil varur Abby tittar ut och undrar om vi vill följa med och dricka öl med hans kompis. Vilket vi gjorde. Ida och jag är mycket ovana att dricka nån form av alkohol så efter två cider tycker jag att det är pinsamt vinkligt att gå till toaletten, dvs efter två 33:or med 4,5 %-alkohol. Jag skyller på värmen. Dessvärre visar det sig att myggen finns på den här strandpuben och biter sönder mina ben (har numera därför sår som ser ut som skrapsår efter myggbetten). Abby och hans vän som jobbar på bank visar sig vara maasaier även om det inte såg ut som sådana. Ida som haft som mission sen hon kom till det här landet att gifta bort mig såg nu sin chans att finna en lösning (oavsett vad jag tycker om saken). 85 kor blev priset för mig, en vanlig maasaikvinna kostar normalt 40 kor så jag måste ju säga att jag verkar ha ett bra värde. Motkriterierna var dock att min framtida sysselsättning är valla kor och hämta vatten, och att bröllopet skulle vara traditionsenligt maasaiskt. Karln som är välutbildad och äger en del mark där upp i Arusha kunde tänka sig att sälja lite kor så jag kunde flyga in min familj. Må jag säga var vänligt, jag skulle dessutom få både häst och bil om jag ville. Däremot så skulle betalningen sänkas till 60 kor om jag ville vänta ända till februari att gifta mig. Nä, ingen maasai för mig men vi hade ändå väldigt roligt och det var två trevliga prickar. Det roliga var att Abby var väldigt fördomsfull mot muslimer, vilket var roligt att lyssna på även om man inte håller med honom. Han ville dock inte berätta om de hemliga riterna när man får såna där stora hål i öronen som många maasaier har. Efter strandpuben gick vi till Mercury-restaurangen (döpt efter sångaren i Queen som hade några barndomsår på Zanzibar) och åt god (men snåla portioner) och dyr mat och kollade på live-musik. Bland annat spelade dom lite taarab som är musikstilen som är väldigt zanzibarisk. Klockade 11 fick kvällen vara nog och vi gick hem till hotellet. På hotellet väntade en mardrömsnatt eftersom det var förbannat varmt, mygg och annat sattyg forsatte att äta på mig samt så lät fläkten så mycket så jag fick välja mellan varmt och massa oväsen eller jättevarmt och någorlunda tyst. Valde jättevarmt och sov nån timma innan det äntligen klockan blev så mycket att man kunde fundera på att gå upp.

Eftersom båten gick först vid 12 så bestämde vi oss för att gå på ett kafe och ta en dricka. Då kom spöregnet. Det slutade med att en kille gav oss varsitt paraply och sen eskorterade han oss i regnet till färjan. Måste ha varit en rolig syn när vi gick balanserade på vägrenen på led med våra paraplyer.

På båten mötte vi indisk-engelskan, Abby och tysken (som också var med på spice touren). Så väl i Dar es Salaam hade vi gemensam lunch innan våra vägar skildes åt. Konstiga skara människor, men trevligt hade vi.

Förresten så vet man att ett ställe är i lågsäsong och har för lite turister då varenda kotte vet vad man planerar att göra eller åka och man bara har sagt det till en person på hotellet...

Sån här båt seglade vi med

Segling på kvällen...

Det är jobbigt att ex-jobba i Tanzania... otroligt jobbigt

Hotellet där vi bodde

Här ligger jag, trots att jag ser ut att ha samma färg som den vita stranden är jag inte så vit...

Har ingen bra bild på mig själv men jag måste ju bevisa på något sätt att jag var. (Här är när jag och Ida har en romantisk middag för två på den dyra restaurangen.)

Lite gränder i Stone town