Fredag dag 47
Dagen innan vi skulle åka kan sammanfattas med att semesterhumöret utbyttes mot lågmäldhet då Ida blev diagnostiserad med malaria. Det bra var att hon kände sig lite konstig när vi lämnade labbet och tyckte att lika bra att åka testa innan vi åker någonstans så att vi vet. Mycket riktigt, malaria it was.

Lördag dag 48
Var ju meningen att vi skulle ha åkt norrut den dagen, men eftersom Ida blev sämre att malariamedicinen bestämde vi för oss att stanna hemma en dag extra. Kan sammanfatta dagen med att det var en av de längsta i mitt liv. Hade sovit dåligt och det kändes lite som antiklimax då man laddat så länge för att åka och så får man sitta hemma och vänta ut tiden. Bakade dock en kladdkaka till Ida på kvällen så bara satt i fotöljen gjorde jag faktiskt inte.

Söndag dag 49 Bussfärden till Moshi
Tidigt på söndagsmorgonen skjutsade Dr Mushi mig och Ida till busstationen i Ubungo. Dr Mushi är en ganska dominant person som man inte kör med hur som helst, så medan vi satt i bilen och väntade fixade Dr Mushi bussbiljetter till oss. Skönt, för det ska sägas att det inte går lugnt till som hemma när man ska skaffa biljetter. Det står nämligen män överallt som vill få en att köpa bussbiljetter av just deras bussbolag. Behöver jag säga att alla inte har goda avsikter. Hur som bussen var helt ok, ingen AC men det gjorde inget för man kunde ha fönstrena öppna. De serverade läsk, vatten och kex på bussen. De stannade några gånger längs vägen så att de som var toanödiga kunde springa ut till buskarna och göra sina behov och så stannade vi för matpaus på en helt ok restaurang. Toaletten däremot har jag sett trevligare, men för att vara en vägrestaurang kan man väl inte klaga. Kvinnan som satt brevid mig både spydde och klämde frenetiskt på sina finnar, så jag tyckte inte alltid att det var så trevligt att titta ut genom fönstret eftersom jag då var tvungen att kolla på henne i ena ögonvrån.

 

Att färdas en hel dag genom ett land ger en ett bra tillfälle, även om man är som jag som sover mycket, att studera ett land. Det jag ganska snabbt kunde konstatera att så fort man lämnade Dar es Salaam så börjar en bebyggelse som iallafall jag innan trott var grundad på fördomar. Det är att ta mig tusan varje hus är gjort av lera och halmtak alternativt tak av torkade palmblad. Husen är mer eller mindre snea och vissa har luckor i väggarna där det saknas byggmaterial. Dom som har det lite bättre ställt har iallafall kunnat bygga sina hus i tegel och/eller plåttak. Det intressantaste är att i vissa byar bor man i lerruckel till hus, men kyrkan/mosken den har de kostat på att bygga vackert. En annan iakttagelse är att se hur landskapet ändrar sig, det kan vara torra slätter, frodiga dalar, höga berg, ananasplantager så långt ögat når, det är ett skiftande land. Stundtals så vackert och stundtals så kargt att man undrar att inte en människa med förnuft kan tänka sig bo där. Vid varje gång bussen stannar till i en by så flockas det killar/män runt bussen som försöker sälja allt från läsk och kex till korgar och pallar genom fönstrena. Varje gång blev jag lika förvånad över att folk faktiskt köper krimskramset.

 

Väl framme i Moshi så hittar vi E, vår ena safarikamrat. Tyvärr tappade Ida sin mobil på bussen, vimmelkantig som hon var av malarian. Inte så mycket mer intressant hände den dagen förutom att vi fick ett ganska trevligt rum på ett typ vandrarhem med det klashiga namnet ”Moshi Backpackers hotel”.

 

Just det Amanda, den australienska tjejen som har African scenic safari som arrangerade vår safari kom förbi för att ta emot vår betalning. Eftersom vi skulle betala för fyra personer, varje person ungefär 875 000 TSH och med den högsta sedeln som har värdet 10000 TSH kan ni gissa att det var en stor hög med pengar som Amanda fick ta emot. Hon berättade att när hon kom till Tanzania och skulle starta upp safariverksamheten genom att köpa en jeep så var hon tvungen att betala den kontant. Hon hade då haft med sig en säck full med pengar.

Kilimanjaro

Håret när man tar ut flätorna, krus var förnamnet.

Måndag dag 50 – Turism i Moshi.
Den här dagen kan sammanfattas med:
- en otroligt god frukost på Coffee shop (rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi Moshi)
- H, I och E blir multiturister med sina nyinförskaffade safarihattar
- Jag shoppar lost i en turistshop.
- Ingen av oss kan sova på natten eftersom vi antagligen är spända inför safarin så det slutar med att vid tre på natten råkade vi ha nån form av nattmöte.

Den goda frukosten,  stekt ägg, otroligt god musli, yoghurt och riktigt god cappuchino

Redo för safarin i den nya safarihatten (med Idas lyckoscarf från Jonatan)

SAFARIN dag 51-54
Att åka på safari är dyrt, men jag ska inte hymla med att det är klart värt sitt pris. Allt jag har fått sett och upplevt kan man alldeles säkert leva på i åtminstone 10 år (då är det nog dags att göra en ny safari). Däremot fick iallafall jag en hel del att fundera på när man färdades genom dessa stundtals storslagna landskap, allt för många ”vad är meningen med livet och vad är det egentligen meningen att man ska göra av sitt liv”. Speciellt kom dessa tankar när man satt på en kulle strax under 3000 metes höjd över havet och kollade på maasaierna på kullen brevid som ”slog hö” till sina betesdjur och i den lilla dalsänkan brevid vallade sitt boskap... Det är förresten en ovanligt allvarlig torka uppe i norra Tanzania som annars brukar vara rätt grönt. Vilket gör att maasaierna har det ovanligt svårt och kor dör som smör smälter i solskenet (och så finns det människor som säger att global warming inte finns, ta mig i arslet...).

 

Inser nu när jag sitter och skriver att varken jag eller ni har orka att skriva/läsa allt det jag har att berätta, så för de riktigt vetgiriga kan en mer utsmyckad och utdragen version fås när jag är hemmastädes igen.

Guiden: Ima, med 10 års erfarenhet av guideyrket var det en mycket kompetent man som ledsagade hos genom safarin. Det märktes dock ibland att han börjat tröttna lite, att det inte var lika fascinerande längre att se en geopard. Men det var en ändock en mycket trevlig man.

Kocken: Omari, vilken man till att laga mat. Jag längtade verkligen till varje måltid. Till lunch fick man en lunchbox med allehanda trevligheter och till middag var det tre rätters. Så fruktansvärt gott. Första kvällen gjorde jag dock misstaget att inte förstå att soppan som serverades bara var förrätt så jag åt glatt tre skålar med soppa och bröd till för att sen till min förtvivlan få in själva huvudrätten, stor i maten som man är kunde man ändå trycka i sig lite mer mat J.

Tältningen: varje natt sov vi i tält, med upptrappande risk. Första natten sov vi på en inhägnat område i en by så det var ju inte så farligt. När gryningen dagades var det typ som att vara hemma i Makongo. Tuppar som gal och mosken som ropar ut till morgonbön. Natt två sov vi på kanten till Ngorongoro crater. En stor öppen plats med lite elefantspillning här och där. Här skulle man inte bli förvånad om elefanterna eller bufflarna gick förbi mitt i natten. Vi avrådes att ha mat i tältet för det kunde locka till sig djur. Kan på en gång säga att jag inte sov så mycket den natten eftersom jag hörde på tok för många djur, var nervös över att jag hade kex i väskan m.m. Har på tok för livlig fantasi för mitt eget bästa. Inte gjorde det bättre av att det var svinkallt. Sov med underställ, t-shirt, reselakan, sovsäck och en maasaifilt. Dag tre var temperaturen behagligare men nu ökades risken ytterligare genom att nu tältade vi mitt i vildmarken och UTAN vakter (det fanns det natten innan) eftersom det var lågsäsong. Nu kan vi tala om att vara ett med i naturen. Där låg vi under ett stort träd och somnade till grodornas kväckande, syrsornas knidande  och till nåt djur som knagde på trädet och släppte bark på tältet. Jag är ganska säker på att det gick förbi zebror mitt i natten eftersom jag hörde hovklapper. (När vi hade lunch där dagen efter så kunde vi på ena sidan se elefanter vandra, andra sidan giraffer, strutsar, antilooper, apor... så ni förstår hur mitt i naturen vi var).

Tältplats 1: tryggt vid en pool och typ vandrarhem

Tältplats 2: Ngorongoro

Tältplats 3: mitt i vildmarken...

Parkerna: Måndag var det Lake Manyara, en ganska liten nationalpark som ni kanske består av en sjö. Men eftersom ovanligt mycket torka i år så hade sjön grymt rejält så man såg inte så mycket av den. Parken är känd för flamingos, elefanter (en till storleken mindre art) och träklättrande lejon. Vi såg det mesta förutom några träklättrande lejon. Fåglar, ödlor, giraffer, gnuer, strutsar, vårtsvin, elefanter, flamingos, flodhästar, mangoos, apor... Lake Manyara hade ganska mycket grönska och träd, förutom de delarna som varit sjö där det nu snarare ger en känsla av öken. I slutet av turen kom regnet, och vilket regnväder sen!

En mkt stor ödla

Babianer

Hjort in action

Coolt träd som jag glömt bort namnet på

Thomson gaseller och gnuer


"vår jeep" och regnvädret i horisonten

 

Tisdagen drog vi till Ngorongoro crater. Det är egentligen inte en national park utan snarare ”conservation area” eftersom i en nationalpark får inga människor bo men i Ngorongoro bor maasaierna och brukar jorden med sina boskap. Vi åkte till den största kratern (området består av tre stycken kratrar plus en bit annat land), som ligger på ungefär 2000 m över havet. Här såg vi big five (elefant, buffel, lejon, leopard, noshörning) förutom leoparden men vi såg geopard istället så man kan säga att vi såg royal big five eftersom geoparden faktiskt är ovanligare. Man kan säga att vi hade ganska mycket röta för man brukar tydligen inte få se så mycket olika djur som vi. Noshörningen t.ex. ska man ha riktig röta att ens få se och vi såg fem stycken, visserligen på håll men vi har sett dem. Förutom royal big five så var det zebror, örnar, flamingos, hyenor, shakaler, flodhästar, gnuer, strutsar etc. Vi fick också se lite action då en stork attackerade flamingos, fångade en och åt upp den. Vi såg även en örn sitta och äta på nån köttbit. Även här kom regnvädret i slutet. Det var otroligt häftiga väderfenomen och vyer som utspelade sig.

Herr och fru örn

Familjen vårtsvin

Mamma och barn Noshörning

Flodhäst-fajt

hyena

Regnvädret jagar oss...

gnu

Geoparden =)

Herr Buffel

Onsdag så åkte vi till en av de mindre kratrarna och vandrade uppför randen. Ska säga att det var mycket tungt eftersom luften var så tunn på syre. Samtidigt som man stretar där för att komma uppåt så svischar en maasai förbi på kvicka ben. Det roliga var att förutom sin tradionella tygstycken till klädnad hade dom anammat lite moderniteter som gummistövlar och paraply. Väl uppe kunde vi blicka ut över den lilla kratern och det var helt storslaget och luften var så ren och frisk. Mycket fridfullt att sitta och komplettera en stund, tittandes på maasaierna som slog gräs och vallade sina kor.

På eftermiddagen så for vi till Tarangire national park. Där hann vi åka typ 50 meter in i nationalparken då en herrans massa elefanter kom strövandes och dom var bra mycket större än de vi hade sett i Lake Manyara. Efter ytterligare en kvart såg vi en lejonmamma som sov fridfullt med tre lejonungar skuttandes omkring henne. Middagen intogs vid en campplatsen där vi skulle sova. Eftersom det inte fanns någon el så åt vi i skenet av en oljelampa. Tyvärr drog ljuset till sig en sjukt mycket skalbaggar. Sjukt mycket är ingen underdrift, så vi var tvungen att flytta lampan från bordet för och jag var tvungen att sitta under min maasaifilt för att de inte skulle dras till mitt ljusa hår och ljusa fleecetröja. Trots alla dessa åtgärder var man ändå tvungen att inspektera maten innan man stoppade den i munnen för att inte få i sig en liten skalbagge.

En av de mindre Ngorogoro crater

Elfanterna i Tarangire

Lejonbebisar

Ödesmättad stämning gav dessa storkar i ett träd

Torsdagen och den sista dagen på safarin. Trots att vi fått höra att Tarangire ska vara så bra så såg vi inte så mycket av alla de djuren som parken har att erbjuda. Ok, vi såg en hel del djur, men eftersom vi sett zebror, gnuer, giraffer tidigare var det inte lika wahoo längre. Hade det här varit den första turen vi gjorde hade vi varit lite mer begaistrade tror jag. Bäst den här dagen var nog de två giraffbarnen och antilooperna som kom hoppande i full fart.

Lejonmamman

Sötaste giraff-barnen

Sen var det avfärd tillbaka till Arusha. Och om Arusha tänker jag nog bara säga att staden är för stor för att  vara mysig och för liten för att vara stad och för mycket turister som drar till sig folk som inte kan bete sig. Bussfärden hem till Dar es Salaam är inte så mycket att berätta om så nu får ni vänta till nästa inlägg om Zanzibar.