Utvalda godbitar från de senaste tre dagarna...

Fredag så åkte jag hem från skolan efter min dagliga runda till Bajshuset. Hade inte så mycket att göra i skolan så denna åsk- och regnvädrets dag så det fick bli en dag hemma. För åska gjorde det sanna mina dar. Vi vaknade nämligen upp både jag och Ida till världens knall och rummet lystes ideligen upp av blixtrarna. Ida och jag gick ut på verandan och skådade spektaklet. För samtidigt som det var åskväder var det nämligen soluppgång så allt färgades konstigt gul-orange för att sedan gå över i en grön ton. Iallafall så efter en dag hemma så jag faktiskt tyckte nästan var lite kylig nu när Dar es Salaam hade antagit en mer human temperatur ute så åkte jag och Ida till Village museum. När jag kommer ut från porten kliver jag rakt in i ett muslimskt begravningståg. En herrans massa män gick och mumlade transaktigt och några bar på en kista. Blev lite villrådig om jag skulle låta hela processionen gå förbi eller springa framför. Valde det sista alternativet och hoppade in i en sjörövarbuss till daladala. Två killar som verkade bestämt sig för att köra lite olaglig daladala-verksamhet. Det var några som vägrade stiga på längs vägen, men jag åkte där så glatt.

Village museum var ett väldigt bra museum, lite som Skansen men utan djuren. Dom hade byggt upp olika hus från olika stammar och så kunde man gå in och titta. Mycket ler och vasshus, väldigt spartanskt inredda och jag antar att man inte är så kinkig med att gå till sängs med skitiga fötter.

Lördagen var en mycket rolig dag. Det började med att jag åkte i förväg för att kolla till Bajshuset. Blev lite polare med en av vakterna. Hon hette Tab och försökte för allt i världen truga i mig lite frukost. När jag sa att jag redan hade ätit så ville hon få det till att jag minsann behövde lite lunch. Men eftersom jag redan var sen (väntade en halvtimma på daladalan från Makongo) så fick jag förklara på min bästa swahili att jag skulle till Kariakoo (marknadsdistriktet). Skakade lite hand med nån kille som var där, glänste lite med mina tanzanianska handskakningskunskaper.

I Kariakoo så shoppade det loss så det stod härliga till. Det var jag, Ida, Tenzing och Annette. Jag vann genom att spendera mest pengar. Mycket stolt över mig själv, plus att jag faktiskt försökte mig på att pruta. Jag kommer aldrig kunna bli som Annette som är född pruterska, men för att vara lilla svenska jag var jag nöjd. Försökte till och med mig på det här med att om försäljaren vägrar sälja för ett pris så lämnar man sakerna och säger nej jag vill inte köpa. Eftersom han inte försökte stoppa mig kan man snabbt lista ut att man har passerat den nivån som han kan godta, så jag gick upp lite och då var han genast med på noterna. Det tar på krafterna att shoppa i Kariakoo. Det är inte på något sätt gjort för turister, det är kvarter efter kvarter med affärer/stånd och det är uppdelade efter varorna som de säljer, dvs några kvarter med kläder, några kvarter med mat, några kvarter med reservdelar till bilar osv. Klädkvarteren som vi var i, och bara skrapade lite på ytan trots fyra-fem timmar där är trånga, färgglada och varma. Man kan hitta allt, från det genuint afrikanska till mer västerländskt. Jag hatade Kariakoo för några dagar sen (efter att ha sprungit runt där i början av vistelsen i Tanzania) till att nu tycka att det är ett himla roligt ställe. Man kan se och hitta så mycket grejer. En rolig grej som vi såg var mannen som gick omkring med ett lite akvarium på huvudet med fiskar i.

Det blev inget lucia-firande eftersom vi kom hem försent och aldrig skulle hinna dit. Kvällen blev ändå väldigt lyckad. Vi gick först till utomhus-klubben som ligger i anslutning till Village museum. Där såg vi ett live-band som spelade kongolesisk musik. Sångaren var helt klart ett original. Han hade blekt huden i ansiktet, gjort nåt konstigt med håret, den märkligaste klädstilen och verkade ha Gypsy King eller nåt som förebild. Tanzanianer var uppe och dansade framför scenen. Jag vet inte om tanzanianerna är bättre än nån annan på att dansa men dom kan sannerligen få sina rumpor att leva sina egna liv. Skillnaden från våra västerländska rumpor är att de tanzanianska kvinnornas rumpa är dels ”matiga” dels står liksom rakt ut. Deras rumpor lever liksom sina egna liv när de dansar. Det var mycket häftigt att se. Killarna verkade bara kunna gå upp och dansa för sig själva, halvvickandes på sina rumpor. Däremot så verkar dom inte dansa särskilt nära när en man och kvinna väl dansar tillsammans. Bandet hade även en liten dansuppvisning på scenen. Sju killar/män dansade kongolesisk dans, kwassa-kwassa tror jag att det heter, och det var himla häftigt som en mer avancerad amerikansk linedance, fast oändligt mycket coolare.

Eftersom det inte var överdrivet mycket drag och de två svenska läkarna liksom Tenzing åkte hem gick vi till ett ställe i närheten. Var för lite rikare tanzanianer och inga andra mzungos och där dansade jag och Ida tills de rann om oss. Trots att det var på en terrass utomhus så var det väldigt varmt, men den stora skillnad med att dansa på en svettig klubb i Sverige är att det åtminstonde finns en massa syre att andas. Trots att vi inte hade samma gung på rumporna som de tanzanianskorna så sa Annette att hon var mycket nöjd ändå med vårt dansande. Skönt att höra. Tror dock att hemligheten ligger i att afrikanskor har två delar, ben och rumpa, som kan röra sig oberoende av varandra. Vi västerlänningar har bara en enhetlig del rumpa-ben som måste röra sig enhetligt.

Söndag stranddag. Man måste ju arbeta lite på brännan innan man åker hem. När vi åkte daladalan från Makongo så satt det en liten flicka i sin mammas knä i sätet brevid mig. Hon kan knappt ha varit ett år och hon kände på min hud och försökte röra ansiktet tills mamman tyckte att det fick vara nog. Då lutade ungen sitt huvud emot min arm, men den mzungo-armen kan inte ha varit så skön. Barn i det här landet är förskräckligt söta. Allihopa faktiskt.

När vi kom hem från stranden så verkade nån bil att kört lite för fort och sladdat till eller nåt. Ingen verkar ha kommit till skada men ändå var byns alla män och killar där och diskuterade. Var lite upprörd stämning och minst ett knytnävesslag utdelades. Däremot nästa problem som uppstod var att de kunde inte hitta vår nyckel när vi kom hem. Samtidigt som det var i skymning gick strömmen så vi fick vänta i ungefär 1,5 h innan vi fick komma in. Efter ett tag kom strömmen tillbaka men det varade inte så länge innan dagens tredje strömavbrott kom. Det var oooooolidigt varmt. Trots att klockan är åtta på kvällen så dryper svetten utan fläkt och man vet liksom inte var man ska ta vägen någonstans.

Tyvärr får ni ingen bild på hur snygg jag var i lördags i mitt nyinköpta linne.

Välkommen in i min lilla hydda

Konstiga målformationer vid stranden.